Före första ultrat var det svårt att hålla graviditeten hemlig. På jobbet berätta jag ganska tidigt till de första kollegorna beroende på mitt illamående ifall jag skulle hamna springa till wc:n så dom inte skulle undra va jag har för fel. Alla som visste om det där blev så glada och till lika var det skönt att man kunde tala med någon om det och bara hålla det halvt hemligt. Min mamma och pappa fick tro att jag hade spysjuka från jobbet då jag hamna vara hemma, så de inte skulle genast få veta om det. Tur jobbar man på dagis som det ändå kommer olika flunssor och spysjuka :).
Den 31.3 hade vi första ultrat och efter det for jag till mamma och pappa och hälsa på. Hade gjort ett påskkort till dem som de sedan fick vad jag hade kopierat ultra bilden. De tyckte nog det var lite mystiskt när jag gick till min systers dörr och låste dörren och klippte och hade mig. Men när ja kom ut därifrån och gav kortet till dem blev dom nog så glada de är ju endå deras första barnbarn. Därför ville vi inte heller berätta före vi var säkra att allt var bra och det fanns någon på ultra bilden. De börja genast fråga olika frågor om vi har köpt något redan och sådant. Men sa att ja vill vänta tills jag vet om de blir flicka eller pojke så man sen kan köpa saker efter färg, fast jag försöker hålla mig till ganska neutrala färger :). M skickade bild på kortet till sin pappa och sina syskon som också blev så glada för vår skull.
Lite fick mina föräldrar också hålla det hemligt för den 3.4 var vi bjudna till min mommo på påskmiddag. Där var vi, mamma och pappa, min morbror och hans fru, min gumor, mammas kusin och mamma, mina kusiner och mommo förstås :). Vi väntade tills alla var på plats och sedan fick mommo, min morbro och gumor ett likadant kort som mina föräldrar fått, de fick öppna dem tillika och dom blev glada. Min mommo hade inte öppnat kortet utan satt de på hennes bord och stå. Sen berättade min morbrors fru åt henne vad där var inne i kortet och mommo blev överlycklig för det blir ju hennes första barnbarns barn :) Efter det fick hon inte änns potatisen fram på borde när hon var så glad så som tur hade hon all mat fram så vi behövde inte bli utan påskmiddag :D
På lördagen firade vi M:s mommos födelsedag med att alla syskon och max pappa med sambo gick ut och åt i Järvenpää. Då fick hans mommo ett liknande kort som de andra och hon hade också väntat på att vi skulle få vår egen lillus. :)
Den 13 maj hade vi andra ultra. Det var 7.40 på moron och vi hade vänta så på de, så tur va de så tidigt så behövde man inte fundera hela långa arbetsdagen. Ultra gick bra sköterskan hade lite svårt att se allt i hjärtat när det var så mycke skuggor, men just när hon skulle sluta kolla så fick hon en bra bild på det. Som det nu såg ut på ultra så kommer vi få en flicka i oktober, glädje tårar kom det förstås av mig när jag hörde att de blir en flicka, kanske man endå hade lite önsketänkande att om de sku bli en flicka, en livlig en är hon, rör på sig mycke och ville inte hålla sig stilla alls. Tills den dagen hade jag inte ännu känt några rörelser själv. Det var först nästa dag när vi flyttade M:s syster med familj som jag kände första sparken, och efter det har hon ganska mycket sparkat, det känns nu så bra att veta att hon mår bra och man behöver int fundera att är hon där inne eller inte :).
Hej!
Det här är första gången jag bloggar och det känns tillika underligt men också bra. Som sagt så bor ja tillsammans med min man och vår hund i vår radhuslägenhet. Jobbar som närvårdare i ett dagis och att få vara med barnen varje dag ger så mycket glädje åt mig, de bästa är små lyckanden varje dag som gör dem själva också glada.
I början av oktober kommer vi få vårt första barn som vi väntar så på. Är nu gravid i vecka 18+5 och huj hur tiden har gått redan. I början av graviditeten hade ja endel illamående och svårt att veta när och vad man sku äta för att de skulle hållas inne. Endel frågar om jag känt på mig om de blir flicka eller pojke, men har inte haft andra känslor än att jag drömde inatt att de blir en flicka. Men vi är öppen till vilken dera de blir så länge allt är bra med lillusen :). 13 maj har vi andra ultra så då får man hoppas lillusen visar om det är en hon eller han. Är annars också ganska temperamentsfull men humöret har nog svängt nu under dessa veckor också så min man får nog lida imellan. Nå som tur förstår han, eller så säger han åtminstone :P
Få se hur det här bloggandet fortsätter vill lite skriva ner för mig själv vad som sker, för många säger att man inte sedan kommer ihåg allt som skett under graviditeten och när barnet föds, så nu har man ett minne som man kan komma tillbaka och läsa :)
